De flesta fantasyrollspel utspelar sig i en tämligen statisk värld som förblir ungefär densamma oavsett vad som händer under kampanjens lopp. Verkligheten är inte så beskaffad. Den värld vi svenskar lever i år 1998 är väldigt annorlunda än den jag minns från 1969.

Många fantasyvärldar har två stora inspirationskällor: en romatiserad version av europeisk medeltid (starkt färgad av legenderna kring Robin Hood, isländska sagor och romaner som Ivanhoe) och JRR Tolkiens mästerliga berättelser.

Min vision av Gondica är skiljer sig på båda punkter. Jag ser istället framför mig en dynamisk värld i ständig förändring. Ur rollpersonernas perspektiv är världen gränslös och de kan hela tiden upptäcka nya spännande saker runt hörnet.

Gondica är inte medeltida, utan min vision hör nog mer hemma i nästa epok i Europas historia: renässansen. Paracelsus, Leonardo da Vinci, Machiavelli, Erasmus, Montaigne, Elizabeth I, Copernicus, Cesare Borgia, kejsar Karl V, Margareta av Parma, kejsar Babur, Vasco da Gama, huset Fugger, sir Francis Drake -- jag har studerat dem och deras värld och låtit mig inspireras. Detta är en värld i utveckling där individer med förnuftet och sinnen studerar natur och teknik i syfte att förstå dem bättre.

Rollspelande ska vara roligt. I min spelgrupp har de mest framgångsrika kampanjerna varit sådana där vi har skrattat och skämtat mycket, medan de som var kärva och "realistiska" inte har blivit särskilt uppskattade -- hjältedåd är oftast roligare än strikt realism. Gondica är en heroisk värld, där både hjältar och skurkar har närmast cineastiska egenskaper. Rollpersonerna kan ibland utföra samma slags osannolika dåd som huvudpersonerna i en actionfilm från Hollywood. Sådant är kul och lämnar goda minnen av kampanjen.

Jag är uppvuxen vid havet och kan inte motstå dess lockrop. När jag nu skapar en spelvärld helt efter mitt eget sinne spelar givetvis både oceanen som sådan och sjöfart en väsentlig roll. Ända fram till 1800-talet var faktiskt skepp det mest betydelsfulla kommunikationsmedlet, men jag tycker nog att detta sällan kommer till sin rätt i fantasyrollspel.

Bit för bit växer rollspelet Gondica fram. Gondica är en värld, på vilken det finns en jättekontinent och ett antal stora öar utspridda i en ocean. 

Spelet kommer att bli en tjock bok i A4-format (precis som alla rollspel nuförtiden). Den ska givetvis innehålla allt det där som måste finnas i ett rollspel: hur man skapar en rollperson, färdigheter, stridsregler, utrustningslistor, en översikt över spelvärlden, osv. Dessutom kommer det att finnas en ordentlig genomgång av Vidonia och Digerveden, två regioner på jättekontinenten, och ett rejält äventyr som introducerar spelarna till världen.

Vidonia i kontinentens sydöstra hörn är dess mest avancerade region. De flesta av dess invånare tillhör folkslaget termalier. Vidonia är uppsplittrat på en mängd länder. En del är stadsstater, vars invånare livnär sig på handel, sjöfart och hantverk, medan andra är mer lantliga furstendömen där jordbruk dominerar. Regionen mäktigaste furste är Blå kejsarinnan. Hennes ätt har i århundraden gjort anspråk på att vara överherre över nästan hela Vidonia, men i praktiken är detta en politisk chimär. Kejsarinnan kontrollerar bara sina arvländer, men dessa är så omfattande att hon är regionens mäktigaste furste. Arvländerna är dessutom utspridda, vilket gör att hon har politiska intressen på allehanda platser. Vidonias politik är ett komplext spel där kejsarinnan, furstarna och städernas köpmannahus kämpar om makt och rikedom; kontrollen över handelsvägarna och över tekniska framsteg är av största betydelse. Vidonias oceansjöfart ger regionen oerhörda fördelar gentemot alla andra riken på Gondica.

Diverveden ligger precis väster om Vidonia. Denna region är en enorm skog, en s.k. taiga, som genomskärs av ett omfattande flodsystem. Dess invånare – vilka kallas vedier av termalierna – är ett annat folkslag. Deras kultur och teknik är inte lika utvecklad som termaliernas. Det finns omfattande handelsförbindelser mellan Vidonia och Digerveden, eftersom termalierna eftertraktar den stora skogens timmer och pälsverk, medan vedierna vill ha salt och termaliska redskap och vapen. Termaliska handelsmän färdas med skepp längs floderna och byter varor med byarnas invånare. Vidonia är relativt tätbefolkat, medan Digerveden är glesbefolkad, så nuförtiden emigrerar en hel del termalier till Digerveden, där de grundlägger nya byar och röjer jordbruksmark i skogen. På sina ställen uppstår det av denna anledning hårda konflikter mellan nybyggare och vedier.

Framtida supplement till Gondica kommer att innehålla snarlika detaljerade beskrivningar av andra regioner, till exempel de mäktiga rikena Zagrosia (norr om Vidonia på andra sidan den stora öknen) och Chu (väster om Digerveden). 

Anders Blixt