Kentaurer


av Anders Blixt
De flesta kentaurer är övertygade om att de är världens mest högtstående varelse, skapade av åskan i tidernas begynnelse. De ser alla andra sapienter som tjänarfolk. En tvåbenings värde beror helt på vilken nytta en kentaur skulle ha av honom. Lägst står faunen, sedan kommer minotauren – som i alla fall är tapper – och högst står människan, som ofta behärskar användbara färdigheter. Bland kentaurerna finns det givetvis en spännvidd när det gäller denna uppfattning – från tolerans till avsmak och förakt.

Den främsta följden av ovanstående synsätt är att alla andra sapienter anser att kentaurer är arroganta översittare. De kentaurer som av omständigheterna tvingas att vistas bland tvåbeningar under lång tid förändrar sitt beteende, men tänkande är så djupt rotat i den kentauriska mentaliteten att det inte är många individer som frigör sig fullständigt från det.

Kentaurerna är nomader som drar fram över stäppen med sina boskapshjordar och slavar. De lever i tält och fraktar sina ägodelar på gortumdragna kärror. De grundläggande sociala enheten är stammen, som omfattar några tusen individer. Den leds av en khan, en väderbiten patriark som vid sin sida har ett råd bestående av en shaman, en krigsherre, en boskapsmästare och några andra specialister. Den sociala strukturen är tredelad: krigare (i praktiken hövdingens hird), hjordskötare (som även ägnar sig åt jakt) och hantverkare. Stammen äger djuren gemensamt, men hövdingen gör olika individer ansvariga för olika delar av beståndet. Hantverkarna får inte ägna sig åt boskapsskötsel. Krigarna får endast ägna sig åt sitt blodiga värv. Normalt brukar en stam bestå av 10% krigare, 5% hantverkare och 85% hjordskötare. Dessutom finns det shamaner, men de är så få att de faller utanför mönstret. Kvinnor har få begränsningar på grund av sitt kön, men de får normalt inte bli krigare, shamaner eller khaner.

Slavarna är för det mesta människor och ibland fauner som sköter enkla sysslor och vissa hantverk i stammens läger. De flesta stammar anser att människor är dugliga hantverkare och detta slags slavar räknas nästan alltid som hövdingens personliga egendom. Slavar behandlas tämligen väl så länge de är lydiga, friska och produktiva, men den som blir sjuk eller skröplig lämnas åt sitt öde när stammen drar vidare. Uppstudsighet bestraffas grymt. Det är svår för en människa att fly, för hur ska hon komma undan på stäppen? Det förekommer slavhandel stammarna emellan. Särskilt kan dugliga mänskliga specialister betinga ett högt pris. Tublai Tøruk utfärdade år 723 ett påbud att han har förhandsrätt till köp av ”nyinfångade” människor med militär expertis, t ex artillerister och sappörer.

Kentaurer är statusmedvetna och rädda för att förlora ansiktet. Detta ger deras samhälle ett drag som vi svenskar skulle kallas ostasiatiskt. Skam är något oerhört känsligt, medan skuld inte har så stor roll. (Detta betyder att det är viktigare vad andra anser om ens handlingar än vad man tycker själv. Omvärldens dom är så att säga mycket hård för en kentaur.) Detta leder bland annat till att kentaurer kan bli fruktansvärt hänsynslösa för att bevara ansiktet.

Normalt finns det ingen större politisk organisation än stammen, och stammarna tvistar då inbördes om allehanda ting. Vid några tillfällen har dock karismatiska storkhaner lyckats ena stammarna under parollen ”fred inbördes, ständigt krig mot tvåbeningarna”. Vid sådana tillfällen bli kentauren ett allvarligt hot mot Çu och Vidonia. Tublai den store vållade oerhörd förödelse på sin tid. Tublai Tøruk, den nuvarande storkhanen, verkar ha snarlika ambitioner. Han har bjudit in allehanda mänskliga specialister till sitt hov, eftersom han vet att deras kunskaper blir nödvändiga för hans framgång. Utåt är dessa hans slavar, men han betalar dem väl i klingande mynt och ser till att de lever i allsköns välmåga, men de måste arbeta hårt och får aldrig brista i lojalitet mot honom.

Kentaurer finner det ofta bekymmersamt att vistas bland människor. Vidonias städer är trånga ur ett mänskligt perspektiv och för en kentaur – som älskar de fria vidderna – blir detta dubbelt så trångt. Många gånger blir det svårt att gå in i byggnader, eftersom takhöjden kanske är 190 cm. (Minotaurer har också problem med detta, men det har lättare att huka sig.) En kentaur har också svårt att vänja sig vid människornas komplicerade samhällen, där lagar, pengar och status fungerar på ett helt annat sätt än på stäppen. Det verkar finnas två huvudskäl som får en kentaur att stå ut med allt detta: landsflykt på grund av vanära eller nyfikenhet.

Rätt sak för en kentaur
När du spelar kentaur bör din rollperson…
• alltid vara övertygad om sin arts överlägsenhet över andra antropomorfer
• gärna veta bäst
• bli upprörd om tvåbeningar inte visar tillbörlig respekt
• undvika trånga byggnader och öppet vatten
• vara ovillig att anpassa sig till tvåbeningarnas livssätt
• Favoritvapen: karbin, stötspjut, pilbåge