Drakens Tands recension av Gondica - det heroiska fantasyrollspelet


av Daniel Hedengren
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Att recensera rollspel är ingen lätt sak. Ett regelsystem kan vara bra eller dåligt - en kampanjvärld blir olika beroende på vem som spelleder den. Samma värld kan vara en katastrof med den ena spelledaren, medan den andra lyckas att göra det spännande. Nå, då var det sagt!

Sveriges nya fantasyspel
"Ett till?" suckar någon.
"Vi kan inte få för många!" skrattar en annan glatt.
"Det håller aldrig." konstaterar en tredje dystert.

Risken finns, förstås, det skall en del till för att ett rollspel skall bita sig kvar på marknaden. När Drakar & Demoner gick över till Chronopia och ändrade karaktär blev Eon den nya arvtagaren på fantasymarknaden. Nu, när rollspelen ploppar upp ur jorden som svampar, kommer ännu en utmanare, av Anders Blixt och Åke Rosenius. Gondica heter det, och det är - trots allt - INTE ett ordinärt fantasyspel. Man har tagit steget vidare.

I ett vanligt fantasyspel hittar vi alver, dvärgar, människovarelser, mytologiska monster typ drakar samt ersättare för orcher och andra kryp från Tolkiens med fleras arsenal. Populärt kallad mall 1A är väl denna form av spel inte sämre än andra, men när man ser ännu ett sådant på hyllan i butiken undrar i alla fall jag stilla vem som skall köpa och spela det. Herr Blixt och herr Rosenius ville annorlunda. Man gjorde ett spel där alver, dvärgar och orcher inte existerar. Dessutom gjorde man en kampanjvärld som inte alls ser ut som Tolkiens klassiska Midgård, utan snarare kombinerar vår nordliga medeltid med spågummor och skogsmän, med drag av renässansens storheter. Magin känner vi inte heller igen - inte de vanliga besvärjelselistorna i olika skolor som alla egentligen kan spåras tillbaka till de fyra elementen, naturen, döden och vad som nu kan tänkas finnas. Gondica är faktiskt något nytt!

Vi tar reglerna först!
Min personliga åsikt är att reglerna är det minst viktiga i ett rollspel. Det är en klar fördel om de fungerar bra, men de är bara ett komplement till spelvärlden, inget mer. Dock, vad som kan vara viktigt är processen när man skapar sin rollperson. Detta har man lyckats bra med i Gondica. Det går systematiskt till väga, enkelt med grundegenskaper och färdigheter, samt gott om "typiska äventyrare" att välja mellan. Det finns även tillräckligt av färdigheter och lagom mycket om strid. Bonus för avsnittet med blandade regler. Minus för bristande vapentabeller och framförallt bilder på utrustningen!

Att använda färdigheter i Gondica är lätt. Man använder sig av sexsidiga tärningar och slår ett antal sådana, lägger till eventuell modifikation, och får ett resultat. Förhoppningsvis tillräckligt högt för att lyckas. En väl beprövad lösning, som fungerar. Är man ovan bör man vänja sig lätt.

Det är egentligen inte så mycket att säga om reglerna. De är inte på när så omfattande som Eons - man har lagt ned mer utrymme på att förklara världen och mentaliteten. Men mer är Drakar & Demoners enkla system är det förstås.

Pangaia
Gondicas värld heter Pangaia och - den har troligtvis en av de tråkigaste kartor som finns till något rollspel. Fast kanske betydligt mer trolig - vad vet jag! I färg är den kanske läckerů Jaja.

Man beskriver Pangaia och dess invånare tämligen ingående. Inledningen innehåller en del allmän fakta om människan i de olika delarna av världen, samt förstås faunerna (horn i pannan, en gets underkropp), kentaurerna (hästs kropp, människas överkropp), minotaurer (muskulös människa med tjurhuvud) samt tritonerna (undervattensfolk). Vidare återfinns en del andra varelser, bland annat en variant på Drakar & Demoners insektoider. Överlag kan man väl säga att man har tagit intryck av grekisk och romersk mytologi, vilket ju ligger helt rätt i tiden om inte annat!

Beskrivningarna av de icke-mänskliga raserna är kanske inte så ingående som man skulle kunna önska, men de räcker i alla fall till. Dock lär vi nog få se mer av detta i kommande moduler. Hursomhelst, vad gäller själva Pangaia och människokulturen så tar man upp dessa i två regionsbeskrivningar: Vidonia och Digerveden. Den tidigare är inspirerad av renässansen och den senare av fornnordiskt by/skogsliv. Och så litet om sjöfart därefter.

Del B: Spelledaren
Gondica är uppdelat i två delar. Den första (del A) är lämplig för spelaren och innehåller i princip vad som tagits upp hittills (förutom magin - den kommer i del B). Denna andra del börjar med att dyka in mot läkning, egenskapen virtus (moralisk stabilitet, skulle man kanske kunna säga), litet allmänt om skjutvapen, kanoner och så. Ja, för att vara övertydlig, det finns krut i Gondica! Dock har man lyckats - hittills i alla fall - bibehålla spelbalansen ändå!

En stor del av del B upptas av att förklara magin, och det behövs. Mekanurgin är en sorts Leonardo da Vinci-form av magi där man bygger allt från minihelikoptrar och dykardräkter till vad som nu kan passa in. Utan att för den skull gå till överdrift (även om det förstås är en klar risk). Vidare, ekomantin, som är en sorts religiös mystiker-variant. Aristosofin är den otrevliga delen av magin i Gondica. Mutering - eller "förbättring" som de säger - av varelser är deras lott. Litet nekromantiker över det hela. Dan-si är en annan form av magi, en sorts shaolinmunkar, som författarna själv beskriver det. Mycket inre balans och så. Slutligen, késem, vedingarnas magi, som är en variant av naturmagi/shamanism. Överlag skall sägas att magin beskrivs bra, med exempel på "besvärjelser" och en djupdykning i magins väsen.

Avsnittet om flora och faunan i Vidonia respektive Digerveden är tunt. Väldigt tunt. På gränsen till pinsamt. Lyckligtvis uppvägs detta en aning i beskrivningen av dessa båda regioner i del A. Fast det är tunt. Vidare, man har en blandad kompott - "Värt att veta" - om både det ena och det andra. Biofager (sorts vampyrer skulle man kanske kunna säga) introduceras, dueller gås igenom etcetera.

Slutligen beskrivs två städer: Atreburg (en hamnstad) samt Nygard (skogsby). Komplett med spelledarpersoner och allt, precis som introduktionsäventyret "Skuggor ur det förflutna" som är en bra start för såväl erfarna som mindre bevandrade rollspelare.

Några slutord
Som sagt, jag hatar rollspelsrecensioner. Att sätta betyg på grundregler gör jag inte. Däremot kan jag säga att jag tycker Gondica är ett mycket intressant rollspel, litet annorlunda för att vara fantasy, men går ändå inte så långt borta från genren att det blir något annat. Trevlig omväxling med litet variation i miljön (kontrasten Vidonia och Digerveden som man tar upp i grundreglerna är bra - förhoppningsvis blir det mer sådant) och även ett plus att man tagit intryck av grekisk mytologi. Det tycker jag om!

Vad jag däremot inte förstår, och som verkar vara en trend nu, är varför man skall uttrycka sig så hemskt fackligt. Vissa uttryck och ord skulle aldrig en "normal" 15-åring förstå, vilket jag som recensent ser som ett oerhört minus. Det är inte rätt att man skall behöva gå till uppslagsboken bara för att författaren svänger sig med en utvecklad vokabulär. Gondica är på intet sätt ensamt om detta fenomen, men jag tycker att det inte kan nog poängteras. Tänk på hur ni skriver, spelförfattare!

Gondica är ett trevligt spel, och efter flera omgångar med olika spelledare måste jag säga att det är riktigt lyckat. Reglerna är ganska lagom och det är som sagt trevligt med litet nytt blod i fantasyn. Det känns dock inte som ett nybörjarspel, vilket i och för sig inte är negativt ur min synvinkel. Troligtvis skulle jag inte rekommendera en ovan rollspelare att börja med Gondica - att det skiljer sig från den vanliga, "lättförståeliga" fantasyn har en nackdel också. Å andra sidan skulle jag inte rekommendera Eon heller - det är för mycket regler. Och Gemini är mörk fantasy, precis som Drakar & Demoner numera. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle rekommendera!

Det finns mycket att säga om Gondica, men mycket mer än så här blir det inte den här gången. Letar du efter något som inte bara är "vanlig fantasy" är Gondica ett mycket bra val. Tycker du om grekisk mytologi och kanske även renässansen är det också ett bra val. Är du dessutom positiv till en helt annan form av magi och tycker om kontraster, då är Gondica perfekt! Ta en titt på det!